TheSadman
Jag ber om ursäkt. Livets tråkiga sida har slagit till. Plötsligt gick en av mina förebilder, tillika farfar...ja snarare världens bästa farfar bort. Att skriva blogg, blev plötsligt något sekundärt och mindre prioriterat.
Visst går det bra att förstå när äldre människor går bort efter en tid av sjukdom och att de levt sitt liv, men den själviska insikten där man hoppades få uppleva ännu fler glada och galna minnen och att sina eventuellt framtida barn även de skulle få möjligheten att träffa denna helt unika och underbara individ, ter det sig orättvist och irriterande. Jag hoppas att han får sova i frid! Tack för denna tid, världens bästa farfar...
Kommentarer
Trackback
